Läromedelsbarometern 2024 visar att inbromsning av läromedelsinköp förstärker ojämlikhet

Läromedelsbarometern är en statistiksammanställning som ges ut av Läromedelsföretagen. Du hittar hela rapporten här: Läromedelsbarometern 2024.

Den senaste Läromedelsbarometern visar att kommunernas satsningar på läromedel bromsade in under 2024. Trots statliga investeringar minskade de inflationsjusterade inköpen och klyftorna mellan kommuner ökade tydligt. Tillgången till läromedel beror i allt högre grad på var i landet elever bor.

Sammanfattning
Kommunernas inköp av läromedel har stannat av
Korrigerat för inflationen bromsade kommunernas läromedelsköp in under 2024. Den ökning som observerats tidigare år uteblev alltså och de inflationsjusterade inköpen var faktiskt lägre under 2024 än 2023.

Det saknas tydliga direktiv om vad som är tillräcklig tillgång till läromedel
Regeringen har uttryckt målsättningen att elever ska ha ett läromedel per ämne, men det finns inga statliga rekommendationer för detta. Ansvariga myndigheter behöver ett uppdrag att sätta rekommendationer.

Ökad skillnad mellan stad och land – tydliga minskningar i stora delar av landet
Storstäderna ökade sina läromedelsinköp under 2024 med cirka 20 procent jämfört med året innan. Många kommuner i resten av Sverige minskade sina inköp betydligt under 2024, vilket betyder att skillnaden mellan stad och land tydligt ökade under det aktuella året.

Sammantaget visar 2024 års siffror att klyftorna i läromedelsförsörjningen inte bara kvarstår utan ökar.

Viss effekt av statsbidraget – men svagt genomslag i statistiken
År 2024 betalades ytterligare 496 miljoner kronor ut i statsbidrag för inköp av läroböcker. Trots detta är genomslaget på den kommunala inköpsstatistiken fortsatt begränsat. Detta väcker frågan om hur statsbidraget faktiskt används.

Statlig statistik ser ut att dröja flera år
Såväl Skolverket som SCB har haft i uppdrag av regeringen att undersöka hur officiell läromedelsstatistik kan samlas in. Baserat på myndigheternas bedömningar kan statlig läromedelsstatistik vara på plats först omkring år 2029. Detta är en orimligt lång tid som försvårar för staten, och kommunerna själva, att hålla koll på sina läromedelsinköp.

Inledning
Tillgången till läromedel har under de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet i det offentliga samtalet och inom politiken – 2024 var inget undantag. Men efter flera år av tydliga uppväxlingar i kommunernas satsningar ser vi nu ett trendbrott. Trots att staten fortsatt tillför betydande medel genom statsbidrag för läroböcker, har de kommunala läromedelsinköpen stagnerat, och i reella termer till och med minskat. Svenska elever fick därmed inte fler läromedel under 2024 än året innan, trots statliga insatser på närmare en halv miljard kronor. Detta väcker centrala frågor om både styrning och likvärdighet.

Vid halvårsskiftet 2024 trädde nya skrivningar i skollagen i kraft. Dessa tydliggör elevers rätt till läromedel och definierar vad som räknas som ändamålsenligt material. Årets sammanställning visar dock att lagändringen ännu inte resulterat i den förstärkning av läromedelsbestånden som lagstiftaren avsett. Avsaknaden av nationell vägledning kring vad tillräcklig tillgång innebär i praktiken, liksom kommunernas mycket varierande utgångslägen, är två möjliga förklaringar till att skillnaderna består och i flera fall fördjupas. En annan viktig förklaring är att lagen endast var i kraft under ett halvår under det år som statistiken avser.

Årets Läromedelsbarometer visar också att skillnaderna mellan olika kommungrupper nu ökar igen efter den utjämning som sågs 2023. Storstäderna och deras pendlingskommuner fortsätter att höja sina investeringar, medan många kommuner i övriga landet minskar sina inköp. Gapet mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst har vuxit till 2 203 kronor per elev. För elever och lärare innebär detta vidgade skillnader i vilka förutsättningar undervisningen faktiskt vilar på – trots att läroplan och skollag är desamma i hela landet.

Även statsbidragets genomslag är fortsatt ganska svagt relativt storleken på stödet. Mycket pekar på att betydande delar av bidraget används för att upprätthålla befintliga inköpsnivåer snarare än att finansiera en faktisk ambitionshöjning. Risken för ett långsiktigt inlåsningstillstånd är tydlig där huvudmännen vänjer sig vid att statsbidraget täcker delar av deras ordinarie åtagande i stället för att bidra till ökad tillgång.

Sammantaget visar 2024 års Läromedelsbarometer att Sverige befinner sig i ett skede där en historisk uppväxling av läromedelsinköp nu har bromsat in samtidigt som behovet av en tydligare nationell styrning blivit allt mer uppenbart. Det faktum att Sverige fortfarande ligger efter både Finland och Norge när det gäller läromedelsinköp per elev visar att det finns betydande utrymme för att stärka skolans kunskapsinfrastruktur.

Läromedel är en av några få grundförutsättningar för hög utbildningskvalitet och skolans kompensatoriska uppdrag. När tillgången till läromedel varierar kraftigt riskerar elevernas rätt till en likvärdig utbildning att urholkas. 2024 års resultat understryker därmed behovet av fortsatt politisk uppmärksamhet, tydligare riktlinjer och ett snabbare införande av officiell statistik. Läromedelsbarometern fyller därför fortsatt en central roll i att synliggöra utvecklingen och ge underlag för beslut – lokalt, regionalt och nationellt.

Summering av utvecklingen av läromedelsinköpen 2024
Nedanstående grafer ger en samlad överblick över hur läromedelsinköpen har utvecklats över tid. Den övre vänstra grafen visar inköp av läromedel per elev sedan 2015. Trenden har varit tydligt uppåtgående fram till och med 2023. I och för sig når inköpen sin högsta nivå under 2024, 1 198 kronor per elev, men utvecklingen har planat ut och ökningen är inte inflationsjusterad, vilket har betydelse.

I den övre högra grafen framgår hur stor andel av den totala kostnaden per elev som läromedlen utgör. Andelen har varierat något över åren men ligger för 2024 på 0,83 %, vilket är en marginell minskning jämfört med 0,86 % 2023. Detta innebär att även om kommunerna ökat sina läromedelsutgifter, har läromedlens andel av den totala kostnaden minskat.

Den nedre vänstra grafen visar den procentuella förändringen år för år. Här framgår att den nominella uppgången mellan 2023 och 2024 är relativt måttlig — cirka +3 % — jämfört med de kraftigare ökningarna tidigare år.

Den nedre högra grafen visar spridningen i förändringarna av läromedelsinköp mellan 2023 och 2024 på kommunnivå. Bilden visar att utvecklingen varierar betydligt mellan kommunerna: vissa minskar sina inköp, medan andra ökar dem ganska kraftigt. Även om minskningar förekommer är de fortfarande i minoritet — tyngdpunkten i fördelningen ligger kring måttliga ökningar.

Sammantaget pekar utvecklingen för 2024 på en utplaning av läromedelsinköp i kommunerna (marginell ökning i nominella priser) samt att inköp av läromedel som del av den totala kostnaden sjunkit.

De viktigaste slutsatserna från 2024 års Läromedelsbarometer

Kommunernas inköp av läromedel har stannat av.
Korrigerat för inflationen bromsade kommunernas läromedelsköp in under 2024. Den ökning som observerats tidigare år uteblev alltså och de inflationsjusterade inköpen var faktiskt lägre under 2024 än 2023.

Sammantaget innebär det att svenska elever inte fick fler läromedel under 2024. Detta trots att staten betalade ut nästan en halv miljard kronor i bidrag för att köpa in fler läroböcker. Pengar som syftar till att finansiera läromedelsinköp utöver de normala inköp som huvudmännen gör.

Läromedelsinköpen ökar inte längre, istället har utvecklingen planat ut, men det betyder inte att alla huvudmän nått målet och att svenska elever får de läromedel de har rätt till enligt skollagen. Den genomsnittliga summan för inköp är just bara ett genomsnitt och det finns stora skillnader mellan olika kommuner. Det innebär att de kommuner som historiskt köpt få läromedel omöjligen kan ha kommit i fatt de kommuner som under en längre tid köpt för betydligt mer. Genomsnittet behöver därför öka markant för att kompensera för de stora skillnaderna som redan finns och för att säkerställa att även de kommuner som länge legat efter når en nivå som motsvarar skollagens krav på tillgång till ändamålsenliga läromedel.

Utvecklingen i siffror
Inköpen av läromedel under 2024 har avtagit, även om de genomsnittliga kommunala inköpen steg från 1 165 kronor år 2023 till 1 198 kronor år 2024. Ser man till perioden sedan 2021 så är ökningen närmare 40 procent, men endast 2,8 procent jämfört med det föregående året.

Mellan 2020 och 2024 har läromedelsinköpen ökat från 773 kronor per elev till 1 198 kronor per elev, en nominell ökning på drygt 55 procent. Utvecklingen bekräftar det tydliga trendbrott som skedde under 2020 och 2021: fram till 2020 varierade de årliga läromedelsinvesteringarna per elev mellan 700 och 800 kronor, medan det under de efterföljande åren skett en strukturell uppväxling till nivåer över 1 100 kronor per elev.

Det saknas tydliga direktiv om vad som är tillräcklig tillgång till läromedel
Kommunernas investeringar i läromedel per elev ligger alltså på liknande nivåer som 2023 vilket visar att kommunerna fortsatt prioritera läromedel högre än tidigare då betydligt lägre nivåer var standard. Samtidigt är det inte givet att denna relativt högre ambitionsnivå i sig är tillräcklig för att långsiktigt säkerställa goda förutsättningar i skolan.

Det är också oklart vad lagstiftningens formulering att elever ska ha tillgång till de läroböcker, läromedel och andra lärverktyg som behövs för en god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål innebär i praktiken. Regeringen har uttryckt målsättningen att elever ska ha ett läromedel per ämne, som de kan ta hem för att med sina föräldrar fördjupningsläsa eller repetera vad som lärts ut under skoldagen. Ansvariga myndigheter, Skolverket och Skolinspektionen har på olika sätt inlett ett sådant arbete, men det finns än så länge inte tillräckligt tydliga direktiv från regeringen för att säkerställa att myndigheterna utformar sina regelverk i enlighet med målsättningen om en bok per elev och ämne.

Ökad skillnad mellan stad och land – tydliga minskningar i stora delar av landet
Storstäderna ökade sina läromedelsinköp under 2024 med cirka 20 procent jämfört med året innan. Malmö ökade sina inköp med hela 88 procent och Stockholm med 67. En stor del av den nominella ökningen av läromedelsinköp mellan 2023 och 2024 kan härledas till att dessa två stora kommuner satsat betydligt mer än tidigare år. Göteborg å andra sidan minskade inköpen, men låg däremot i topp året innan. Många kommuner i resten av Sverige minskade sina inköp betydligt under 2024, vilket betyder att skillnaden mellan stad och land tydligt ökade under det aktuella året.

Klyftorna kvarstår
Trots att de nominella läromedelsinköpen ligger något högre 2024 än 2023 innebär den inflationsjusterade analysen att de sammantagna inköpen i realiteten stått stilla. Fler kommunerna satsar alltså mindre på läromedel per elev än året innan när hänsyn tas till prisutvecklingen. Många kommuner har också minskat sina inköp betydligt. Denna utveckling förstärker en redan påtaglig ojämlikhet i landet.

Skillnaderna mellan kommunerna fortsätter således att öka. År 2024 uppgår gapet mellan den kommun som satsar mest och den som satsar minst till 2 203 kronor per elev, en tydlig ökning från 2023 års nivå. Det innebär att elevernas faktiska tillgång till läromedel blir ännu mer beroende av vilken kommun de bor i.

Den geografiska analysen visar samma mönster. Storstäderna, större städer och pendlingskommuner nära storstäder satsar mest på läromedel. Att utvecklingen är negativ i de övriga kommungrupper som historiskt haft lägre inköp innebär att likvärdigheten försämras även på regional nivå.

Sammantaget visar 2024 års siffror att klyftorna i läromedelsförsörjningen inte bara kvarstår utan ökar – både mellan enskilda kommuner och mellan större kommungrupper. När de reala inköpen samtidigt minskar för många elever blir konsekvensen att dessa får sämre förutsättningar än tidigare, trots nominellt högre inköpsnivåer.

Viss effekt av statsbidraget – men svagt genomslag i statistiken
År 2024 betalades ytterligare 496 miljoner kronor ut i statsbidrag för inköp av läroböcker. Trots detta är genomslaget på den kommunala inköpsstatistiken fortsatt begränsat. Den nominella ökningen i läromedelsinköp 2024 är förhållandevis modest jämfört med de föregående åren, och syns alltså knappt i statistiken i förhållande till bidragets storlek.

Detta väcker frågan om hur statsbidraget faktiskt används. Den svaga uppväxlingen tyder på att många huvudmän inte ökar sina egna läromedelsbudgetar i takt med statsbidragets införande. Om detta mönster håller i sig kan det innebära att huvudmännen på sikt låser in sig i ett beroende av statliga medel, där statsbidraget blir en förutsättning för att upprätthålla en viss nivå av läromedelsinköp snarare än ett komplement som möjliggör en faktisk ambitionshöjning.

Det är för tidigt att dra definitiva slutsatser, men utvecklingen hittills antyder att statsbidraget – både 2023 och 2024 – har haft mindre genomslag på huvudmännens egna satsningar än vad som var avsett. En central fråga inför kommande år är därför om statsbidraget, trots dess utformning, riskerar att ersätta snarare än förstärka kommunernas egna investeringar i läromedel.

Sverige köper fortfarande färre läromedel än Norge och Finland
Sverige har ännu inte kommit ikapp våra grannländer Norge och Finland i läromedelsinköp, men ligger bättre till än Danmark. Huvudmännen i Finland satsar ungefär 38 procent mer på läromedel än vad svenska kommunala huvudmän gör. Däremot har satsningen på läromedel sjunkit drastiskt i Norge jämfört med år 2023 och Norge satsar numera ca 9 procent mer på läromedel än vad Sverige gör.

Statlig statistik ser ut att dröja flera år
Såväl Skolverket som SCB har haft i uppdrag av regeringen att undersöka hur officiell läromedelsstatistik kan samlas in. Baserat på myndigheternas bedömningar kan statlig läromedelsstatistik vara på plats först omkring år 2029, vilket innebär att det kommer ha gått fem år från att skollagen ändrades för att ge elever rätt till läromedel till att staten faktiskt kan följa huvudmännens läromedelsinköp. Detta är en orimligt lång tid som försvårar för staten, och kommunerna själva, att hålla koll på sina läromedelsinköp.